Om Europahuset Gävleborg

Europahuset Gävleborg är en politiskt och religiöst obunden ideell förening som bildades 1995. Vi arbetar regionalt i Gävleborgs län och närliggande län, men även nationellt.

Europahuset vill medverka till att invånarna i Gävleborgs län får bättre kunskaper och möjligheter att möta Europa genom att etablera europeiska nätverk, att skapa engagemang för, och stimulera till debatt i internationella frågor. 

Europahuset erbjuder bildning i Europafrågor

och medverkar till att etablera mötesplatser i

syfte att öka förståelsen mellan Europas folk

och stater. Målet är att bidra i arbetet för

europeisk samverkan och integration.

De målgrupper som Europahuset vänder sig främst mot är ungdomar och vuxna i ungdomars närhet,  samt folkrörelser.

Europahuset ingår i ett stort europeiskt nätverk som kallas EUNET och har ett 50-tal medlemmar från Europas många hörn.

Europahuset erbjuder:

• Ett europeiskt nätverk
• Kontakter med andra europeiska länder och organisationer
• Internationella seminarier i Sverige och Europa
• Information och föreläsningar om Europafrågor
• Internationella projekt och samarbeten
• Stöd till ungdomar som vill etablera kontakter och samarbeten i Europa
• Service vid skapande, genomförande och redovisning av EU-projekt
  

Här under så ser ni en text och bild som publicerats i Gävle Dagblad av vinnaren av Europahusets tävling:

















Bild: Jenny Lundberg

Text:

Jenny Lundberg Gävle Dagblad

Jonna, 18, skrev vinnande bidrag: ”Svaret är människor”

19 december 2022 18:00

Jonna Pirinen Sjöholm på Göranssonska skolan i Sandviken har vunnit förstapris i en skrivtävling för gymnasieelever i länet. Uppgiften var att skriva om hur framtiden kan bli mer hållbar.
– Jag delade upp min text i en dyster och mer positiv del, berättar Jonna.

Längst ner i artikeln hittar du både vinnarbidraget av Jonna Pirinen Sjöholm och bidraget som kom på andraplats av Lova Bader, även hon en Sandvikentjej.

En del av vinsten innebär att segraren Jonna Pisinen Sjöholm, tvåan och trean får texterna publicerad i länets lokaltidningar. Dessutom får segraren 10 000 kronor, tvåan och trean
får 5 000 kronor.

Skrivartävlingen för gymnasieelever i trean ordnades av bland andra Europahuset Gävleborg, länsstyrelsen och tidningarna i länet.

Uppgiften var ungdomarna var att skriva sina egna tankar kring framtiden och vad de tror har uppnåtts fram till omkring år 2050 och vad det betytt för medborgarna i Sverige eller hela Europa.

Första pris är ett stipendium på 10 000 kronor och andra- och tredjepris stipendium på 5 000 kronor vardera.

Segrade gjorde Jonna Pirinen Sjöholm, 18 år, som går på Göranssonska skolan. När svenskaläraren berättade om tävlingen skickade hon in en text.

– Jag har inte skrivit på det här viset tidigare, jättekul att jag går och vinner, säger hon.

Jonna Pirinen Sjöholm från Sandviken vann skrivartävling om hur de ser framtiden kan bli hållbar,

De medverkande fick skriva en valfri text om hur framtiden kan bli hållbar.

– Jag delade upp den i två delar. En dyster framtid och en mer positiv – vi som kan påverka hur det blir är ju vi människor.

– Min generation kanske inte kommer påverkas så väldigt mycket men mina barn och framtida generationer kommer göra det, säger Jonna Pirinen Sjöholm.

Det blev faktiskt storslam för Sandviken i skrivartävlingen för även tvåan kommer härifrån. Lova Bader, 18 år, som går på Bessemerskolan.

Här är vinnartexten av Jonna Pirinen Sjöholm

Året är 2050 och hoppet för framtiden på jorden är borta.

Haven är fyllda av giftig plast och ängarnas blommor har vissnat.

De djur som tidigare levt i våra skogar är näst intill utrotade och det är för sent att rädda dem.

Det är för sent att rädda världens befolkning från att dö i de alla naturkatastrofer som blivit allt brutalare genom åren.

Det är för sent för att rädda livet på vår planet.

Hur hamnade vi här?

Svaret är människor.

Året är 2050 och hoppet är större än någonsin.

Fiskar kan friskt simma i haven och barnen kan leka på de blomstrande ängarna.

Djuren lever och mår bra i de gröna skogarna, på de stora savannerna och i de djupa regnskogarna.

Vi hann rädda dem.

Vi hann rädda världens befolkning från förödande naturkatastrofer.

Vi hann rädda vår planet från att gå under för all framtid.

Hur lyckades vi med det?

Svaret är människor.

Människors val framför allt.

Året är inte 2050.

Året är 2022.

Än så länge kan vi välja hur vi vill att framtiden för livet på jorden ska se ut.

Än så länge kan vi välja att leva på det sätt som gynnar miljön.

Än så länge kan vi välja vilken mat vi äter, vilka kläder vi köper och vilken transport vi använder.

Det är upp till oss människor om livet på planeten ska klara sig.

Vi måste bara välja rätt.

Här är texten av Lova Bader som kom på andra plats

Framtidens oskrivna rader. 

Framtiden. Ett ord som ska beskriva den tiden vi inte har levt än. En tid som tidigare generationer har lämnat till oss unga för att kunna leva, skapa drömmar och sedan även uppfylla dem. Frågan är bara hur? Hur ska vi unga kunna ta oss an en värld som ska kallas framtid? Min framtid är fortfarande oskriven, men trotts det kan jag redan se ett mörker. 

Idag lever den kommande generationen i ett Sverige där frågan om klimatet handlar om en politisk åsikt.

”Vart står du i frågan kring klimatkrisen” är en fråga som ställs dagliga i politiska sammanhang samtidigt som isarna på Antarktis smälter. Trotts detta behöver jag inte bli rolös för klimatkrisen är ändå bara symbolpolitik.

Miljödepartementet läggs ner samtidigt som de mest sårbara drabbas av naturkatastrofer, men Sverige kan ju inte ta ansvar för resten av världen, så bekymrad behöver jag inte vara.

 ”En klimatkris saknar vetenskapligt stöd” är en mening som används i riksdagen samtidigt som medeltemperaturen ständigt ökar. Men våra politiker säger ju att fler dör av kyla än av värme så hur kan jag då vara orolig?

Vetenskapen är ingen åsikt. Vetenskapen kan inte ersättas med känslor och heller inte stå lägre än spekulationer. Vetenskapen är ett faktum och har sedan decennier tillbaka visat på hur klimatkrisen växer allt större. Sveriges politik måste inse att vetenskapen inte är en åsiktsfråga. Min rättighet till en framtid ska inte vara en fråga som diskuteras i dagens Sverige.  

Genom ett enat land som står bakom en framtid för mig och alla ungdomar kan förändringar ske. Jag som ska uppleva alla konsekvenser utav dagens handlingar, kräver att handlingar sker! Ett land som Sverige måste ta ansvar över sin möjlighet att kunna förändra. Genom en klar plan för att uppfylla parisavtalet. Genom en ökad donation till länder i kris samt en ökad förståelse för hur hela världen kommer drabbas av klimatkrisen kan faktiska förändringar uppnås. Världen behöver enas för att kunna stoppa det som vi själva skapat. Landgränser kommer inte hindra en naturkatastrof att ta sig in. Detta i sin tur betyder att frågan om vem som ska stå i skuld är irrelevant. Vi alla kommer drabbas en efter en och då är det redan för sent. Klimatkrisen kan föra en sprucken värld samman och bevisar hur vi alla behöver varandra. Kunskapen vi sitter på behöver delas och världen behöver inse att oavsett bakgrund, etnicitet och historia så står vi inför samma öde. Låt inte klimatkrisen bli vårt sista slag, utan gör klimatkrisen till en chans att föra oss samman.

Min framtid ligger i era händer. Jag förlitar mig på er och vill visa framtiden vad jag har att ge. Låt mig få tända ett ljus i mitt mörker. För att jag vill att mina oskrivna rader ska få kunna skrivas.

Här ser ni texten om tredjepristagaren som publicerades i Hudiksvalls Tidning

Text:

Klas Örnklint HT

När Europahuset Gävleborg, länsstyrelsen och tidningarna i länet ordnade en skrivartävling på temat Unga gröna visioner anmälde Hudikgymnasisten Lina Arvidsson sig – och slutade trea.

– Jag blev jätteförvånad, säger hon.

Det var i höstas som det dök upp information om en skrivartävling på temat Unga gröna visioner för tredjeårsgymnasister i länet. Lina Arvidsson, ekonomistuderande på Hudikgymnasiets klass E20, noterade att tävlingen skulle hållas.

– De lade ut information på skolan om anmälan till tävlingen. Jag hade inte ens tänkt anmäla mig, men så gjorde jag det och kom trea. Jag blev jätteförvånad, säger hon.

Att skriva texter var långt ifrån något Lina Arvidsson var van vid, innan hon slog sig ned vid datorn och författade sin prisbelönta text.

– Det här var det första jag skrev. Jag hade ingen aningen om hur man gjorde när man skrev dikter, jag fick googla på det.

Lina Arvidsson, ekonomistudent som skrev sig till en tredjeplats.Foto: Privat

Tävlingstemat för ungdomarna var att skriva sina egna tankar kring framtiden och vad de tror har uppnåtts fram till omkring år 2050 och vad det har betytt för medborgarna i Sverige och hela Europa.

– Vi höll på med mycket miljö i skolan, bland annat fick vi se en film. Vi vet vad vi måste göra för miljön i framtiden och på det tänkte jag när jag började skriva.

Till att börja med flöt skrivandet bra för henne, men när det närmade sig slutet tog det emot lite. Kanske var det friheten, att tolka ämnet fritt och skriva "vad man ville", som gjorde att Lina Arvidsson trots allt lyckades så bra.

– Det var kul att skriva fritt och inte ha en lärare som säger åt en hur och vad man ska skriva.

Har du fått blodad tand nu och vill skriva mer?

– Ehh ... jag vet inte. Jag visste inte ens att man kan tävla i skrivande.

Du läser ekonomi i dag. Hur går dina tankar inför högskole- och universitetsstudier?

– Jag vet inte vad jag ska läsa. Jag ska inte börja läsa på universitet direkt, i alla fall.

Vann skrivartävlingen gjorde Jonna Pirinen Sjöholm före Lova Bader, båda från Sandviken. Vinnaren fick 10 000 kronor, medan tvåan respektive trean fick 5 000 vardera.

Priserna fick de ta emot i Gävle den 10 december. Vad Lina Arvidsson ska göra med sina sköna tusenlappar vet hon inte.

– Jag har satt in dem på ett sparkonto.

Vad sa din svensklärare om att du lyckades så bra och kom trea?

– Hon vet inget än.

Nu kanske läraren gör det ...

Så här lyder Linas text:

Jag tror vi har förstått

Jag tror vi har förstått nu,

förstått att vi inte kan behandla dig hur som helst

förstått att utan dig finns inget kvar.

Efter alla år där vi bidragit till att förstöra dig så ser framtiden ljus ut,

för dig,

för oss,

för vårt samhälle.

Idag ser jag mänskligheten som något fint

inte något förstörande,

själviskt,

problematiskt.

Vi har alla varit villiga att göra en förändring

samarbetat för våran framtid

för din framtid.

Jag tror vi har förstått nu,

förstått att alla människor förtjänar en chans,

en chans att leva,

en chans att drömma,

en chans att göra den drömmen till verklighet

vi har äntligen förstått.

Förstått att förändringen började hos varje enskild individ.

Idag kan vi titta ut över dig och vara stolt,

vara stolt över att vi tillsammans kämpade,

kämpade för att förändra tankesättet i världen

hur vi såg på andra människor.

När jag ser dig idag, ser jag något vackert,

jag hör människor skratta,

luften känns frisk.

Just i denna stund så vet jag att vi har förstått,

vi har lyckats.

Motivering:I snygg poetisk form tilltalas Jorden direkt. En text som andas hopp men också är tolkningsbar.